S i b e l

Igår när jag skulle åka buss till skolan var jag på rätt dåligt humör, jag var försenad och rätt stressad. Därför såg jag framemot 40 minuter tillsammans med min iPod, och för att vara säker på att få sitta ostört och lyssna la jag upp min väska på sätet bredvid mig så att ingen skulle sätta sig där. Men tack vare min goda uppfostran lyfte jag bort väskan då jag såg att en man ville sätta sig där. Mannen började prata med mig och vi pratade hela bussresan, och den resan gick mycket snabbare och var mer intressant än den normalt brukar. Fick bland annat höra om mannens hemland Pakistan, om vad han tyckte om Sverige och svenskar (han menade att jag måste brås på min far då svenskar generellt är mycket mer blyga än vad jag är. Han sa även att jag hade en väldigt bra personlighet för att bli politiker, kanske nåt att satsa på?). Jag fick även lära honom en del om Turkiet, att det är en sekulär stat. Berättade även varför så många studenter är skäggiga i början av höstterminen... Höjdpunkten av bussresan var när mannen spådde mig. Hur ofta stöter man på en spåman innan kl 10? (Hur ofta stöter man på en spåman överhuvudtaget?). Jag ska i alla fall gifta mig när jag är 27, jag kommer aldrig ha problem med pengar och jag kommer bli lycklig. Visst är det coolt att en man som typ är expert på bioenergi också kan spå? (Jag väljer att tro på hans spådom utan att ifrågasätta hans kunskap). Resan slutade med att jag och Jonatan blev hembjuden på te hemma hos mannen och hans fru. Jag kallar honom mannen eftersom jag inte kommer ihåg hans namn, så bra minne har jag. Kontentan av den här historien är i alla fall att våga prata med människor man inte känner, det vidgar ens vyer.